Min resa - brutalt ärlig

När jag ser tillbaka på mitt liv ser jag en svart-vit film av en person som håller på att drunkna. 

Livet för mig var en kamp, energin var låg och tankarna mörka. En oändlig spiral av att uppfylla alla andras behov och göra det som jag trodde att samhället krävde av mig, till den grad att jag snart inte kunde känna mina egna behov eller glädje. Omvärlden var det som syntes styra mitt liv, trampade över mig och jag hade tappat kontrollen, hoppet och livsgnistan. 

​

Stress och djup depression kom som ett stort mörker och jag kunde varken se en utväg eller någon framtid. 

Min kropp gjorde konstant ont och jag orkade inte simma med näsan ovanför vattenytan mera, hela tiden med en känsla av att hajarna snart skulle äta upp mig. 

Jag kände mig ensam, ingen att spegla mig i, och jag kände skam för jag borde ju vara glad för allt det jag hade. 

 

Jag tror att min historia väcker igenkännande hos riktigt många kvinnor och män. Kanske även hos dig?  

​

Vad var det då, som gjorde att mitt liv fick en ny vinkel?

I nära två år gick jag till psykolog, som erkände mina känslor och lyssnade till mina problem och min historia. Det kunde lätta på mina tankar, men jag saknade verktyg. En känsla av att jag inte kunde klara mig utan min psykolog eller komma vidare. 

En kiropraktor blev också min drog, han knäckte bort mina spänningar men som forsatte med att återkomma.

Även min sjukskrivning var stressande för min kropp, med myndigheternas press på att skulle kasta mig tillbaka på arbetsmarknaden så fort som möjligt. 

​

Min räddning var att jag tog mig själv seriöst igen, jag skulle prioritera mig!

Så var det som om hela min värld vände inåt. Jag tog tillbaka min rätt att ha en mening om vad jag själv önskade av mitt liv, att mina känslor inte kunde negligeras och min kropp blev min kompass. 

Då jag hade ändrat mitt namn, i november 2020, blev det som en katalysator och en tydlig markering för alla de drömmar jag hade för mitt liv - next level. Förändringen var igång och jag var kaptenen. 

Jag sökte till naturen, lugnade ner mitt eget nervsystem, lärde känna min kropps signaler och laddade upp mitt batteri med 100% närvaro. 

Jag hittade min drömutbildning och gick efter den. Långsamt kunde jag se att den där tomma sidan på nästa blad i mitt liv, började skriva på en historia jag älskade. Jag mötte likasinnade att spegla mig i, jag började konfrontera gamla mönster och satte gränser. Det fick mig att gråta floder och få tusenvis av aha-upplevelser. Jag fick en massa kroppsterapi av mina studiekamrater och jag fick energi av att ge. 

​

Idag har jag den skönaste känslan av inre ro och mitt nervsystem är som varm honung som flyter genom min kropp. 

Min energinivå styr dagen och mitt hjärta känns öppet och starkt. 

Och självklart har jag också fortfarande dåliga dagar - jag är ju en människa. Men skillnaden är, att nu har jag verktygen.

​